Harry Potter & The Deathly Hallows Part 2

Första dagen på semestern och jag tänker avsluta ett äventyr. Idag denna halv sol/regniga dag beger jag mig till en biograf i Göteborg för att med fina Emma Karlsson och hennes lillebror Olle se den sista Harry Potter Filmen!

Jag kommer ihåg när sista boken kom, 2007, jag jobbade som Produktionsassistent på en barn/ungdoms Tv-serie som hette Habib. Det var som vanligt fullt ös. Boken släpptes på en helg.

Jag hade ringt och bokat ett exemplar av boken i förväg för att vara säker på att få den! Så jag klev upp på morgonen, förberedde scones och en bricka med té, satte sconsen i ugnen och tog bilen för att köpa boken. Köpte den och återvände hem, tog ut sconsen ur ugnen satte på te-vattnet, drog ut markisen och satte en dyna i stolen, så bar jag ut brickan med te och scones och satte mig och läste. Jag läste tills solen började gå ner, då gick jag in och läste de sista kapitlen i min säng. 2 års väntan på slutet och det var över inom loppet av 12 timmar.

Förra året kom sista filmen del 1, jag var och såg den på bio med Bell & Sebbe. Bell & Jag grät. Vi gråter alltid när vi går på bio, men det var sorgligt.

Och nu, idag, är det dags för det allra sista slutet. Sen stänger vi Harry Potter. Nu är det snart slut....

The End of Metal Brothers

Så kom sista dagen, så jag har längtat! Nu ska jag äntligen ha "semester" åka med älsklingen till Rom och leva La Dolce Vita!

Men konstigt nog känner jag mig inte ett dugg glad. Jag känner mig ganska tom faktiskt. Och även fast jag vet att jag är galet sliten och behöver lite vaccation så vill jag egentligen bara jobba!

Vad hände med den här sommaren egentligen? Vi skulle ju ha kul! Kan vi inte ta det från början igen. En ny rulle, ny tagning, ny slate?

Tack alla ni underbara som jag jobbat med, och till er andra, tja, vad ska jag säga? What doesn't kill you makes you stronger!

Dear Norway!

Det finns egentligen inga ord för vad som skett. Jag kan inte förstå sådant hat. All min kärlek går ut till Norge, Norrmän och alla de som drabbats!

Tror det är fler som känner att man berövats något, och en hopplöshet och tom känsla som infinner sig. Man får bara komma ihåg att inte hatet får vinna! Vi måste finnas till för varandra!

I'm Longing, for the Whole Wrong Reason

Det är lite lustigt, hur någonting måste ta slut för att man ska förstå dess betydelse. Förs då kommer man på vad man egentligen borde lagt sin tid på, hur man borde ha umgåtts, vad man skulle gjort. Det är först när det är slut man vill göra om allt för att rätta sina misstag.

Jag är en sådan här person som aldrig blir nöjd, oavsett vad. Jag längtar hela tiden till någon annat, något bättre. Men om man inte ser vad man har blir det svårt att finna vad som är bättre, jag inser faktiskt det.




Så, min längtan till saker som aldrig kommer ske kanske man kan kalla att drömma? Och är det fel att drömma om något man inte borde? Att lägga de planerna i huvudet? Det är ju inte rättvist, varken mot mig själv eller andra.

Var försiktig med vad du önskar men sluta aldrig drömma