I'm Longing, for the Whole Wrong Reason

Det är lite lustigt, hur någonting måste ta slut för att man ska förstå dess betydelse. Förs då kommer man på vad man egentligen borde lagt sin tid på, hur man borde ha umgåtts, vad man skulle gjort. Det är först när det är slut man vill göra om allt för att rätta sina misstag.

Jag är en sådan här person som aldrig blir nöjd, oavsett vad. Jag längtar hela tiden till någon annat, något bättre. Men om man inte ser vad man har blir det svårt att finna vad som är bättre, jag inser faktiskt det.




Så, min längtan till saker som aldrig kommer ske kanske man kan kalla att drömma? Och är det fel att drömma om något man inte borde? Att lägga de planerna i huvudet? Det är ju inte rättvist, varken mot mig själv eller andra.

Var försiktig med vad du önskar men sluta aldrig drömma