Yoy Better Hurry Up, it Soon be Christmas Day

Jag brukar fyllas av sådan glädje när jag har mitt hem proppfullt med kassar av julklappar att ge bort! Och i år har jag redan kommit upp i 3 stora kassar (ni vet sådana där stora plastkassar man kan handla på butikerna nuförtiden som är större än den största papp-påsen?!) allra redan och då har inte alla julklappar jag tryckt hem från internet dumpat ner i min brevlåda!

Jag använde nästan hela dagen igår åt att omsorgsfullt slå in alla, det är nästan ett heltidsarbete vill jag säga! Först börjar man ju fundera på vad personen vill ha, vad som skulle passa och göra den glad! Sen måste man hitta det och köpa det även fast plånboken känns alldeles för ansträngd, och så sitter man sedan där, med papper, sidenband och lack och slår in dem så fint man bara kan för att ge bort en bit av sin kärlek till de man tycker allra mest om!

Och julen är ett sådant ypperligt tillfälle för mig att få baka! Jag har redan hunnit med 4 st vörtbörd, 2 fantastiska fruktbörd, pepparkaks-skorpor och polkagrismaränger! Men shhh, lite ska jag ge bort i julklapp ;)

Mitt hem är fint dekorerat och det doftar jul! Vad mer kan man önska sig?

Ja, det låter kanske konstigt, men jag fick en släng julångest, av något konstigt slag. Först blev jag bekymrad över hur i all sin dar jag ska få med allt detta upp till Stockholm! Sedan tänkte jag på min norrlänning som inte alls gillar julen, tvingar jag honom till det bara för att jag älskar julen och har fixat så många klappar?

Och framförallt så fick jag en släng ångest över vem jag ska dela all min glädje med? Vem blir glad för dessa klappar, godis och mitt pyssel? Vem vill dela min bakglädje och inredning och värme? Vem gör jag allt det här för?

Jag inbillar mig att julen är till för att visa dem man älskar hur mycket man rår om dem, och tillfälle att visa ett stort hjärta för de som har det värre än en själv. Men kanske är julen självisk? Kanske gör jag allt bara för migsjälv och blir besviken när ingen uppskattar mina gåvor och jag själv får en diskborste i julklapp?

Vad är julen till för?

Jag gråter en skvätt ibland

Jag ser mig själv som en ganska stark kvinna, jag går min egen väg och har skinn på näsan! Men ibland vill man faktiskt bara gråta! Brukar säga till migsjälv att inte vara vara larvig, det finns inget att gråta över, de finns de som har det värre.

Ändå brukar det komma en skvätt ibland, som när man smyger iväg på toaletten då rinner tårarna, så spolar man, tvättar händerna tårkar tårarna och ler mot världen igen. Eller när man går och lägger sig i en kall säng och släcker lampan, då brukar de också rinna.

Mest gråter jag över att jag inte orkar vara stark, för jag känner mig liten och svag. Och jag orkar inte ta alla beslut själv, jag orkar inte alltid le, vara positiv och den som tänker på andra.

Och så brukar jag gråta för jag känner mig så ensam. Jag har alltid varit ensam så jag är vän med ensamhet, har aldrig varit den populära tjejen som blev vald först, som killarna gillade, alltid varit reserven, den som kommit sist. Jag har aldrig varit den som fått någon för ingenting utan alltid kämpat men aldrig kommit först, förstår ni mig? Och det är oftast ok. Men ensamheten äter sakta upp en och då måste man få gråta ibland.

För man kan inte alltid vara stark. Nu har jag sagt det!

Love is Divine

Dagens små inköp. För att må bra! <3

I'm I here or I'm I there or Where I'm I

Nu har jag jobbat i Stockholm. Fast det är inte enkelt att ha koll på vart jag är!

Nu vi stod på klipporna vid havet undrade folk om det var flygplanen mot skavsta vi hörde, Skavsta tänkte jag? De måste väl mena Landvetter? För jag var helt övertygad om att vi spelade in i Göteborg.

Så står vi på en landsväg och det är snart dags att skrika Tack för idag, då det far genom mitt huvud att jag inte kommer ihåg vägen tillbaka, är det mot Luleå eller mot Piteå jag ska köra? Men så kommer jag på, jag är i Stockholm.

Det är onsdag, det är mitt i veckan, jag går mot hallen i den lägenhet vi spelat in i för att hämta min jacka. Teamet pratar om vad de ska laga för mat eller om de ska hem i städa och några säger att de hinner hem till sin TV-serie, mitt huvud försöker localisera vart jag är, Trollhättan, laga mat, vad har jag i kylen? Nej men jag stannar väl hos Emma i Göteborg? Fast vad dum jag är, jag bor väl hos Micke, men hur f'n åker jag hem härifrån ditt, vart är jag nu igen? Just det i Hallunda Stockholm, jag åker hem och bor hos mina föräldrar, jag de har säkert redan lagat mat då jag kommer, vad skönt!

Hur kan jag tappa bort vart jag är? Är det en arbetsskada?

Cupcake Sthlm & Love Coffee

Jag är en cupcake! Jag är kär i cupcakes! De är så fina, man blir så glad av dem! Och vad kan vara bättre än ett cupcake café? Jo, att cupcake cafét finns i Stockholm där jag är, och kan man bara det hemliga ordet får man en gratis minicupcake! Och som om inte det är nog har de världens kärleksfullaste kaffe, som smakar såå gott! Dessa cupcakes hette Hedvig (Gröna) och Pinuppa (den mer rosa) Och de var som en dröm!

Breakfast date, thats what friends are for

Visst kan det vara skönt med lite lyx ibland? Lyxen för mig igår bestod av att möta upp två st fina vänner -2 starka kvinnor i karriären! Och käka lite frulle. Eller, ja lite... Ganska mycket frukost, men det var jag värd!

Vi satt i värmen på Xoko s uteservering, i oktober -fantastiskt! Käkade frukost och pratade om livet, skrattade, grät och gav varandra råd! Tänk, det här behöver man verkligen göra oftare!

Köpte med mig två macarons hem, en smultron och en svartvinbär (dock smakade de mest chocklad) för lite lördagsmys senare på kvällen!

Travel back and forth

För ungefär ett år sedan hade jag avslutat sommarens inspelningar ”Den Bästa Utsikten” som spelades in i Göteborg, Happy End som spelades in i Trollhättan, Vänersborg och Göteborg, samt Apelsinen som spelades in i Göteborg med omnejd.

Jag började jobba med pilot inspelning av Isdraken, pendlade mellan Trollhättan och Göteborg, åkte upp till Luleå och spelade in med omnejd och sedan tillbaka till Göteborg.

Sedan var det inspelning av produktionen Girl With The Dragon Tattoo i Stockholm, pendlade ner till Trollhättan för vissa föreläsningar och åkte på inspelning med GWDT i Dalarna och Nyköping? Slutade inspelningen i Stockholm och åker åter ner till Trollhättan.

Pluggar ikapp allt jag missat, börjar jobba med för.prod grejer inför långfilmen av Isdraken i Göteborg. Och jobbar som FAD på en kortfilm –The Woman Who Saved My Life i Göteborg.

Åker till Stockholm under julen och arbetar samtidigt med Isdraken och skol-plugg.

Åker efter nyår till Trollhättan. Isdraken får produktionsbeslut i januari. 24 januari vaknar jag i Trollhättan, packar min väska, åker till Göteborg, hoppar på tåget till Stockholm. Äter födelsedagsmiddag med mina föräldrar, jag är 25-år! Morgonen därpå åker jag till Luleå, för vidare färd mot Älvsbyn.

Pendlar mellan Älvsbyn-Göteborg-Trollhättan mellan januari och 11 mars. Efter 11 mars befinner jag mig i Älvsbyn för inspelning av Isdraken och åker till Stockholm vid påsk för att göra sista inspelningen där. Från Stockholm vidare till Göteborg.

Börjar i Maj på Bröderna Hårdrock som spelas in i Trollhättan, Vänersborg, Vargön.

Pendlar hejvilt mellan Trollhättan-Göteborg-Stockholm-Älvsbyn.

Och är framme vid idag, då jag är i Stockholm för inspelning av 5 st kortfilmer med samlingsnamn Dubbelt Utsatt.

Ena stunden är man här, andra där och så vips är man någon annanstans! Ibland jobbar man som den ena, ibland som något annat och ibland som ingenting.

Man vet aldrig vart man hamnar liksom…

Don't want to be alone

Interviewer: Why can’t you be alone without Yoko?
John Lennon: But I can be alone without Yoko, but I just have no wish to be. There’s no reason on earth why I should be alone without Yoko. There’s nothing more important than our relationship, nothing. And we dig being together all the time. Both of us could survive apart but what for? I’m not going to sacrifice love, real love for any whore or any friend or any business, because in the end you’re alone at night and neither of us want to be. and you can’t fill a bed with groupies. It doesn’t work. I don’t want to be a swinger. I’ve been through it all and nothing works better than to have someone you love hold you.

It's the small things in life

Man måste få unna sig lite ibland ;)

Revent yourself

Ibland står livet lite mycket på stand-by. Så har det varit för mig på sistonde, jag har varit stand-by på jobbet och privat. Jag har väntat på att telefonen ska ringa, ett sms dippa ner eller att få svar på mailen. Jag har gett upp på matlagning, städning och vattna blommor. September månad har jag levt som en zombie och väntat på andras beslut. Nu fick det vara nog, den här helgen blev helgen jag renoverade migsjälv (lite grann iallafall...)

Att hoppa in i duschen, skrubba kroppen, raka benen, göra en hårinpackning, färgar ögonbrynen, smörja in kroppen, gör en till en helt ny människa! De små sakerna som man lätt glömmer när man är på stand-by.

Mobilen ekar tomt, jag dricker kaffe och zappar mellan tv-kanalerna. Vart börjar man fylla på sitt nya liv, när man inte tömt det förra?

Vaknar upp på söndagsmorgonen, går upp och äter färska bär med keso och nötter, dricker grönt te och läser DN Söndag. Lägger en exfolierande ansiktsmask och sedan en rogivande. Smörjer ansiktet, plockar ögonbrynen. Kollar mig själv i spegeln, en rengörning av mig själv. det känns skönt inför en ny arbetsvecka!

Ikväll börjar jobb igen. En ny arbetsvecka. Det ska bli kul! Jag ska göra mitt bästa! Jag ska stå upp för migsjälv! Jag ska vara bra!

Idag ska jag sluta oroa mig för det jag inte kan kontrollera, idag finns bara jag och mitt liv. Det finns ingen anpassning, inget krav, inga mera tårar.

Vad som sker härifrån vet jag inte, det ligger i framtiden!

Hej mitt nya jag! Nu börjar vi om!

Don't Lose Yourself

Idag är det lördag, och fastän hösten är det sommarvärme ute! En dag för reflektion!

Livet kan förändras så snabbt och det finns så mycket olika uppfattningar om vad som är viktigt. Alla människor har rätt till sin egna åsikt sina värderingar och får leva sitt liv som de själva vill. Jag brukar vara väldigt odömande, även om jag inte förstår.

Men något jag kämpat med sista tiden är när man ska fläta ihop det här. Hur två olikheter ska bli ett. -Kompromissen! Det har inneburit att jag fått börja leta djup inom mig och kommit fram till flera frågeställningar. Framförallt en;

Vad är jag i allt det här?

"Så här är det, antingen eller, accepterar eller accepterar du inte? " -Jo, jag accepterar.

Jag accepterar för att jag måste, för att älska, för att inte ge upp. För att finnas kvar?

Tappa inte bort dig själv!

Harry Potter & The Deathly Hallows Part 2

Första dagen på semestern och jag tänker avsluta ett äventyr. Idag denna halv sol/regniga dag beger jag mig till en biograf i Göteborg för att med fina Emma Karlsson och hennes lillebror Olle se den sista Harry Potter Filmen!

Jag kommer ihåg när sista boken kom, 2007, jag jobbade som Produktionsassistent på en barn/ungdoms Tv-serie som hette Habib. Det var som vanligt fullt ös. Boken släpptes på en helg.

Jag hade ringt och bokat ett exemplar av boken i förväg för att vara säker på att få den! Så jag klev upp på morgonen, förberedde scones och en bricka med té, satte sconsen i ugnen och tog bilen för att köpa boken. Köpte den och återvände hem, tog ut sconsen ur ugnen satte på te-vattnet, drog ut markisen och satte en dyna i stolen, så bar jag ut brickan med te och scones och satte mig och läste. Jag läste tills solen började gå ner, då gick jag in och läste de sista kapitlen i min säng. 2 års väntan på slutet och det var över inom loppet av 12 timmar.

Förra året kom sista filmen del 1, jag var och såg den på bio med Bell & Sebbe. Bell & Jag grät. Vi gråter alltid när vi går på bio, men det var sorgligt.

Och nu, idag, är det dags för det allra sista slutet. Sen stänger vi Harry Potter. Nu är det snart slut....

The End of Metal Brothers

Så kom sista dagen, så jag har längtat! Nu ska jag äntligen ha "semester" åka med älsklingen till Rom och leva La Dolce Vita!

Men konstigt nog känner jag mig inte ett dugg glad. Jag känner mig ganska tom faktiskt. Och även fast jag vet att jag är galet sliten och behöver lite vaccation så vill jag egentligen bara jobba!

Vad hände med den här sommaren egentligen? Vi skulle ju ha kul! Kan vi inte ta det från början igen. En ny rulle, ny tagning, ny slate?

Tack alla ni underbara som jag jobbat med, och till er andra, tja, vad ska jag säga? What doesn't kill you makes you stronger!

Dear Norway!

Det finns egentligen inga ord för vad som skett. Jag kan inte förstå sådant hat. All min kärlek går ut till Norge, Norrmän och alla de som drabbats!

Tror det är fler som känner att man berövats något, och en hopplöshet och tom känsla som infinner sig. Man får bara komma ihåg att inte hatet får vinna! Vi måste finnas till för varandra!

I'm Longing, for the Whole Wrong Reason

Det är lite lustigt, hur någonting måste ta slut för att man ska förstå dess betydelse. Förs då kommer man på vad man egentligen borde lagt sin tid på, hur man borde ha umgåtts, vad man skulle gjort. Det är först när det är slut man vill göra om allt för att rätta sina misstag.

Jag är en sådan här person som aldrig blir nöjd, oavsett vad. Jag längtar hela tiden till någon annat, något bättre. Men om man inte ser vad man har blir det svårt att finna vad som är bättre, jag inser faktiskt det.




Så, min längtan till saker som aldrig kommer ske kanske man kan kalla att drömma? Och är det fel att drömma om något man inte borde? Att lägga de planerna i huvudet? Det är ju inte rättvist, varken mot mig själv eller andra.

Var försiktig med vad du önskar men sluta aldrig drömma

Don't you know? You're in Älvsbyn!

Den kommer och går skrivlusten, kan man säga. Men egentligen är betydelsen inte så stor, det är mest för att själv få skriva -för jag har ju inga läsare!

Jag är i Älvsbyn, det är kallt här! Jag känner mig lite liten, och förkyld. Det får man väl stå ut med.

Det är ganska litet i Älvsbyn. Alla som klagar på att Trollhättan är litet borde komma hit.

Jag vill ha sommar. Jag vill ha ett litet torp och jag vill ha en microgris. I vart fall kommer sommaren någon gång...