Isdraken

Mitt liv har kretsat kring filmen Isdraken väldigt, väldigt länge. Det började egentligen januari 2010, då jag läste manuset första gången! Sedan hösten 2010 så började arbetet med piloten för denna film, som sedan ledde direkt över på långfilmen.

Så mycket saker har hänt i mitt liv som har direkt koppling till den här filmen! Jag tog examen från filmarbetarutbildningen under denna film, det har varit min första långfilmsinspelning som anställd! Jag har jobbat jättelänge i Norrland! Jag träffade min kille och blev tillsammans och gjorde slut. Jag har fått lära känna otroligt mycket bra människor!

Jag har varit arg och förbannad, jäkligt ledsen, helt slut, men samtidigt haft enormt roligt, lärt mig massor och fått vänner för livet!

Det är inte slut än! Jag håller fortfarande på att skicka mail och ordna saker med denna film, men slutet närmar sig med braksteg, snart kommer den släppas ut till allmänheten beskådning och bedömning!

Jag såg filmen på sin världspremiär på Göteborgs Filmfestival Junior förra lördagen. Det var så enormt mycket känslor jag kände då. Saknad, sorg, glädje, triumf, lättnad.

Nu har känslorna börjat lägga sig. Jag inser att jag snart måste börja leva ett liv utan Isdraken och som följde i dess väg. Det är dags att ta farväl av den tiden av mitt liv, det är ett kapitel och ett avslut som jag måste lämna bakom mig. Och det smärtar mig faktiskt!

Och jag har kommit på en sak! Saknad av något är inte att vara ensam! Även fast jag lämnar många människor bakom mig nu, så finns de kvar i hjärtat, och några finns kvar som underbara vänner och kollegor, och just nu är det jobbigt, men i framtiden kommer jag se den här filmen med massa kärlek i hjärtat och minnas allt med glädje!

Tack för att jag fått vara en del av det här äventyret och er!