Jag brukar gilla nyår! Det är en chans att tacka det gamla året och lägga det bakom sig, bra eller dåligt och ta de erfarenheterna in i det nya året och börja om fräscht igen!
Ni förstår, jag brukar alltid ha en plan, på någotvis, önskningar, förhoppningar allt sådant! Förra nyåret visste jag att jag snart skulle gå ut från Filmarbetarutbildningen och direkt slängas in på långfilmen "Isdraken" med allt som det innebar. Första riktiga filmjobbet, klara sig själv! Åka upp till Älvsbyn i Norrbotten och jobba där. Det var både läskigt och spännande! Som person var jag ganska trött och kände mig ganska ensam och faktiskt ganska osäker på många saker. En livs-stress kanske?
Det var så mycket som hände där i början av året, jobbet, kaoset, ensamheten, skuldkänslor, kärlek, magi, passion. Tänk att det tog mig 25 år och sedan ett jobb i Norrbotten för att hitta min livs största kärlek!
Året började inte toppen, sen var det en ber och dalbana som mest gick upp! Ett halvår in gick berg och dalbanan ner igen, fort. Det är väl ingen hemlighet att jag inte mått så bra i år. Det har varit så mycket känslor som rivits upp inom mig som jag har hållit borta i så många år! Jag har ställts inför saker som jag aldrig skulle hända mig. Jag har inte alltid reagerat rätt på dem. Och svårast är nog att jag alltid stålsatt mig och klarat mig själv, men nu var jag tvungen att känna allt och upptäcka att det stöd jag trodde fanns, kanske inte var där alls.
Här börjar det gå väldigt mycket upp och ner i berg och dalbanan må jag säga! Och de sista 4 månaderna störtdök det bara neråt, neråt, neråt.
En berg och dalbana kan man kliva av, det kan man inte med livet. Däremot finns det beslut som man måste fatta. Man måste göra avslut för att komma framåt.
Här kommer mitt problem, när avslutar jag? Jag har ingen plan för 2012, det ligger inget där och väntar på mig. Faktum är att jag tror 2012 kommer bli ett tufft år för mig.
Jag behöver kärlek, jag behöver stöd, jag behöver uppmuntran! När jag ser tillbaka på 2011 är det allt jag önskade från det året, men ju mer jag behövde det, ju mindre fick jag. Så hur börjar jag ett nytt år med att behöva det jag behöver mest, när allt jag gör, gör att jag misslyckas få det?
Älska mig mest när jag minst förtjänar det för det är då jag behöver det som mest!
Djupa andetag och en dag i taget, 2012 let's see what you have to bring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar